Nu ler Vygotskij

Nu ler Vygotskij

Jag anser att Körling tar upp bra grunder för vad en lärare bör kunna i sitt dagliga arbete.
Hon tar upp många viktiga aspekter om hur elever ska samspela med varandra, hur en lärare bör agera i ett klassrum, menockså hur en elev ska sätta sitt eget lärande i fokus.Körling börjar redan i inledningen beskriva om hur en elev bör skriva en utvärdering, och på detta vis föra en dialog med sigsjälv i relation till sitteget lärande samt klasskamrater och lärare. Detta tar jag med mig som en bra grund, men också som ett sätt att börja tänka på när det gället mitt eget lärande i skolan. Eftersom denna termin har startat med att skriva reflektioner på det vi har gjort testar jag denna metod och reflekterar över mig själv. Jag tror att detta är ett bra sätt att arbeta och kommer ta med mig Körlingstankar om detta.Andra viktiga aspekter som jag tar med mig är det Körling (2012, s.143) beskriver om rumsplacering i ett klassrum. Hon tar upp vikten av att placera eleverna i en cirkel på en matta, och påvisar detta tydligt i boken med en bild. Hon ser denna matta som ett centrum i klassrummet. Om elevernas placering i ett klassrum har betydelse för lärandet, är det viktigt att jag som framtida pedagog sätter detta i fokus. Körling (2012, s.142) beskriver detta vidare att mottagandet i ett klassrum har betydelse. Att en lärare står vid dörröppningen och hälsar på alla elever.

Jag tar också med mig en om hur elever kan lära sig i proximala utvecklingszonen. En lärare bör vara medveten om vilka hjälpmedel eller vilken hjälp som krävs för att uppnå den proximala utvecklingszonen.

Efter att ha läst kapitlet ”Ansvaret och hållandet” som jag anser är det viktigaste kapitlet efter som det handlar om vilket otroligt ansvar en lärare har. Körling beskriver om hur vi lärare måste skriva bra omdömen och hur vi inte kan slarva i sättet att arbeta på. En felbedömning hos en elev kan kosta den ett stort arbete. Ansvaret ligger hos läraren, inte hos en mamma eller pappa.

Jag håller med Körling om att elever får ett lärande genom att samspela med varandra. Jag tänker att vi lär genom varandra och att vi delar kunskap emellan oss. Det som Körling (2012, s.82) beskriver om att vi människor blir jag genom att samspela med andra. Jag tror att det är svårt att finna ett jag och hur jag lär mig om jag inte får dela det med andra.

Jag vill bemöta det mesta som Körling beskriver i ”Nu ler Vygotskij”. Allt det hon tar upp om att läraren har ansvaret, om hur elever ska samspela men också hur de kan lära sig utav sitt eget lärande i form av utvärdering håller jag fullständigt med om. Att argumentera emot något är svårt att finna, eftersom jag håller med det mesta som Körling beskriver. Det som jag dock saknar lite i hennes beskrivningar om eleverna är att deras ansvarsbit inte finns med. Eleven själv har ett ansvar att ta sig till skolan och vara där och delta. Om eleven är av yngre ålder har föräldrarna större ansvar och se till att eleven befinner sig på skolan vid rätt tidpunkt.
Jag känner där att Körling beskriver mera om hur läraren har ansvaret om detta.

Men jag anser fortfarande att det Körling beskriver om läraransvaret stämmer, det är bara det att hon borde ha tagit med mera om elevens ansvar i det hela.

När jag kommer ut på min verksamhetsförlagda utbildning kommer jag att använda mig utav bra placering utav eleverna i klassrummet för att få bra kontakt med alla. Jag kommer också se till att varje elev får skriva en utvärdering om det som har skett under min lektionstid för att få reflektera över vad de faktiskt har lärt sig. Men jag vill också att eleverna gör en utvärdering av min insats som lärare, jag vill veta att jag tar det ansvar som Körling beskriver att en lärare bör ta.

Jag tror att de mesta som Körling har beskrivit går att använda sig utav i ämnet bild. Men det som jag anser är viktigast är att eleverna i ämnet bild får chansen att utveckla sig ifrån sin egen nivå och inte jämföras med andra. Här är det viktigt att de ser sitt eget skapande och inte jämförs med vad en klasskamrat har åstadkommit. Detta är precis som Körling beskriver om att eleverna måste få utvecklas i sin egen proximala utvecklingszon.

Referens

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber